I had two pages in the May issue of Forskning & Framsteg (Sweden's equivalent av Scientific American) about recent books on the Scandinavian Bronze Age. I was happy to publish there, but not very happy with the rushed chop job the contribution went through without my involvement before it was sent to the printers. So, below the fold is an uncut review in Swedish of the following books:
- Det 10. nordiske bronsealdersymposium. Trondheim 5.-8. okt. 2006. Red. Terje Brattli, Trondheim 2009.
- Changing landscapes and persistent places. An exploration of the Bjäre peninsula. Jenny Nord. Lund 2009.
- Bebyggelse och samhällsstruktur. Södra och mellersta Skandinavien under senneolitikum och bronsålder 2300-500 f.Kr. Magnus Artursson. Göteborg 2009.
Rubrikförslag
Senaste nytt om bronsåldern
En värld av bondgårdar och småpotentater
Hur levde folk för 3000 år sedan?
Tre nya böcker om den nordiska bronsåldern visar upp ett mångsidigt och livskraftigt forskningsfält.
Av den svenska forntidens tre huvudperioder är bronsåldern den kortaste, 1200 år bara (1700-500 f.Kr.). Teknologiskt sett är det en säregen mellanperiod, belägen efter årmiljoner av flintslagning och före några tusen år av järnsmide, som ju fortfarande pågår. Det var en värld av bondgårdar och småpotentater, hällristningar och importerade lyxvaror som offrades i heliga sjöar.
Om man vill veta det senaste på ett forskningsområde skall man åka på konferens. I oktober var jag i Helsingfors på det 11:e Nordiska Bronsålderssymposiet. Mest spännande av nyheterna där var att danska forskare numera packar in hela urnebrandgravar i gipsbindor och kör paketen genom en begagnad datortomograf. På så vis ser man att ben som verkar krossade efter kremeringen när man tömmer urnorna i själva verket är nedlagda nästan hela, men att de har krackelerat under sin långa väntan på uppgrävning. Helsingforsmötets föredrag är förstås inte publicerade ännu. Men det som sades vid det föregående symposiet, 2006 i Trondheim, har nyligen kommit ut i en fin volym redigerad av Terje Brattli.
Nytt ur nordiska forskarverkstäder
Utan tenn kan man inte göra brons. I Norden finns inga tennfyndigheter som var Ã¥tkomliga under forntiden. MÃ¥nga importerade bronsföremÃ¥l har hittats. AlltsÃ¥ var bronsÃ¥lderns metallekonomi beroende av import. Men en frÃ¥ga som sysselsätter mÃ¥nga nu är huruvida man framställde nÃ¥gon koppar i Norden under bronsÃ¥ldern. Lene Melheim diskuterade saken pÃ¥ symposiet 2006, och nyligen har VetenskapsrÃ¥det givit ett göteborgskt forskningsprojekt i frÃ¥gan finansiering. Det vore omöjligt att bevisa frÃ¥nvaron av kopparframställning, men det räcker med nÃ¥gra fynd av kopparframställningsslagg med kol i som dateras till bronsÃ¥ldern för ett jakande svar. Ãnnu finns dock inga sÃ¥dana fynd, fastän det kryllar av konstaterade järnframställningsplatser frÃ¥n järnÃ¥ldern.
Flera forskare framhåller att för Sydskandinavens del börjar bronsåldern på allvar redan flera hundra år före det hävdvunna startdatumet, under en period som vanligen betecknas "senneolitikum". Med samma resonemang kan man å andra sidan hävda att bronsåldern aldrig inföll över huvud taget i Norrland eller Finland. Likheter i tidens arkitektur med Tjeckien och de många bronsföremål som importerades därifrån talar för att Sydskandinaviens kuster omkring 2000 f.Kr. egentligen ingick i ett kulturområde med tyngdpunkt där nere, menar Martin Egelund Poulsen. Sentida språk- och nationsgränser är irrelevanta.
Allt om Bjäre
Två nya doktorsavhandlingar representerar den senaste svenska bronsåldersforskningen. Båda bygger på imponerande arbetsinsatser. Men fastän Jenny Nord och Magnus Artursson båda är verksamma i Skåne och födda på 60-talet, fastän de refererar till varandras forskning, så har de helt olika angreppssätt. I Arturssons fall handlar det om storskaligt modellbyggeri för samhället i hela Sydskandinavien. Nords bok ägnas uteslutande åt ett område på 1 gånger 1½ mil, Bjärehalvön (där Båstad ligger).
Halvön är extremt rik på bronsåldershögar och skålgropslokaler, ett slags enkla hällristningar från en senare del av perioden. Nord har inventerat högarna omsorgsfullt, och genom hennes samarbete med hällristningsfantomerna Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam har de kända skålgropslokalerna ökat starkt i antal. Därmed har boken ett stort värde för den som har skäl att bry sig om just Bjärehalvön. Men Nord ställer inga frågor till detta material som jag kan begripa, och hon drar nästan inga slutsatser av det om bronsålderns samhälle som man kan generalisera och applicera utanför undersökningsområdet. Hon är till och med ovillig att generalisera inom Bjärehalvön:
"...en återkommande erfarenhet jag gjort i försöken att tolka dessa platser [skålgropslokalerna] har varit att varenda plats måste förstås utifrån sin egen särskilda kontext och sitt innehåll.", "Det finns ingen enda allmän tolkning för Bjärehalvöns hällristningar; ...".
I det läget undrar jag vad vitsen var med att samla in så mycket information om dem.
Jenny Nord skriver,
"Mitt syfte är att utforska olika angreppssätt, inom arkeologin, till landskap.", "Detta arbete har ... framför allt varit ett utforskande av olika sätt som en arkeolog kan studera landskapet på, med begreppen rum och plats i förgrunden."
Kanske skall man läsa Nords bok i första hand som ett meta-arkeologiskt arbete som inte egentligen syftar till att ta fram kunskap om hur det var att leva under bronsåldern, utan vill pröva analytiska metoder och perspektiv. Men för att utvärdera en vetenskaplig metod måste man använda den för att ta fram intressant ny kunskap ur ett källmaterial, och där tycker jag avhandlingen brister.
Samhälleligt modellbygge
Magnus Arturssons arbete ligger betydligt närmare mitt vetenskapsideal. Han studerar utgrävda boplatser och husgrunder, drar upp en arkitekturkronologi, tittar på hur husens och boplatsernas storlek och organisation varierar över tid och drar övergripande testbara slutsatser om samhällets struktur.
Man har länge debatterat huruvida samhället var stratifierat under någon del av bronsåldern. Artursson visar att frågan är fel ställd: uppenbara ojämlikheter syns i boplatserna redan århundraden före bronsåldern och de blir inte mindre med tiden. Han erbjuder ett uppfriskande nytt perspektiv på bronsåldern, där varken metallföremål, gravar eller hällristningar står i centrum för intresset.
Ett välmående forskningsfält
I Trondheimsvolymen finns några trista exempel på teoritungt bludder över arkeologiska teman. Men allmänt sett konstaterar jag med glädje att den nordiska bronsåldersforskningen lever och har hälsan, fast en och annan av de medverkande glömmer resans mål när de tampas med källmaterialet och vetenskapsteorin.
- Log in to post comments
"Teknologiskt sett är det en säregen mellanperiod, belägen efter årmiljoner av flintslagning och före några tusen år av järnsmide, som ju fortfarande pågår."
Nu försvann ju inte bruket av flinta (eller annan sten)under bronsåldern. Sten fortsatte vara en viktig ingrediens i teknologin tills järnet på allvar började användas till vardagsföremål.
True, there are Iron Age lithics as well, particularly if you look at Northern Sweden. But if you check the way I phrased that, you'll see that it doesn't actually preclude that kind of parallelism.